FLÄKTA LUSEN

Ungdomsproduktion – Lokstallarna – 2004

Fläkta Lusen är ett samarbetsprojekt mellan Teatersmedjan, NetPort/Mötesplats Upplevelseindustrin, Musikskolan och Karlshamns museum. Projektet delfinansieras genom EU mål 2 strukturfonder

KARLSHAMN

I Karlshamn fanns under 1800-talet gott om varg så staden hade speciella vargtrakter. Vatten hämtaes vid bl a pumphusen på Torget och Fisketorget.
Dricksvatten hämtades vid Ärtkällan, Österport och vid Nordbergs källa, Norreport. Under 1800-talet var det rökförbud utomhus och kvinnorna fick inte röka alls.
Kvinnorna blev omyniga när det gifte sig och blev åter myndiga om de blev änkor.

Virkning och kortspel var bara till för de högre samhällsklasserna. Karlshamn var lasternas stad. Här fanns många sprit, punch och tobaksfabriker. Det mesta av säden gick till brännvin och åkrarna var fulla av tobak vilket ledde till svår svält och fattigdom. För att att döva hunger och smärta så dracks det mycket sprit och för att få pengar så odlade man tobak eller säd till brännvin. Det blev en ond cirkel. Det var ett stort kvinnoöverskott i staden. För de rika annordnades säsongsbaler för de ogifta döttrarna som hoppades att där finna sin tillkommande.

FLÄKTA LUSEN

Under senare delen av 1800-talet fanns i Karlshamn en krog som hette Fläkta Lusen.
Här träffades man för att under en stund komma bort från svält, fattigdom och hårt arbete.
Fläkta Lusen hade en lucka i väggen där nattvandrarna kunde banka på och få ”loppsupen” serverad på gatan. Ett slags sömnmedel för att inte känna av lössen.

Pjäsen Fläkta Lusen är basera på författarinnan Josephine ”Lea” Wettergrunds texter och på andra historiska händelser som berättats av Inga Ryberg, Karlshamns museum.

Josephine föddes 1830 i Kristianstad och dog 1903 i Stockholm. Hon kom till Karlshamn som fosterbarn i späd ålder och här växte hon upp. Hon var under sin tid en av de mest lästa författarinnor och skrev under signaturen ”Lea”. Hon kunde under senare delen av 1800-talet, som en av de få, försörja sig som författare.

1872 ges Leas egna veckotidning ”Svalan” ut för första gången.
Hennes år i Karlshamn berättar hon om i sina texter eller skizzer som hon kallar dem.
Fattigdom och den konservativa kvinnosynen genomsyrar hennes texter.

I boken Carlshamniana 1996 har Inga Ryberg skrivit om Lea i Josephine Wettergrund – ”Lea” – människa och skriftställarna.